Oj, nu vet jag inte ens vart jag ska börja! Fick idag reda på att Elises pappa kontaktat familjerätten för en tid som passar honom att dyka upp, vilket vart ett litet uppvaknande för mig med även fast detta är det jag verkligen väntat på och hoppats på, för hennes skull vill jag ju verkligen att han ska vara delaktig i hennes liv, men tänker jag lite själviskt så vill jag inte, en liten del av mig vill inte, vill bara att det ska vara jag och Elise.. bara vi två, men det krävs ju som sagt två för att bli 3 så att säga.. Men detta är bra, frågan är ju nu också om han ens vill vara delaktig eller om han bara vill få det på familjerätten gjort och sen låter han oss vara eller vad??? Man vill ha många svar och förhoppningsvis får jag dom snart för det är ju snart han ska vara där, så snart är denna väntan över sen är det bara VAD HÄNDER SEN??
Åååhhh tankarna är bara överallt just nu, nerövs? JA lättad? JA glad? JA Arg? JA äsch alltså det är mycket på en gång nu... men detta är ju något jag måste ta, men eftersom det tagit den tid det tagit då Elise snart är 5 månader så har jag blivit van att det är hon och Jag plus MIN familj...
Och för ett tag sen kontaktade jag även hennes faster och farbror för att berätta att hon finns, men dom visste redan om det och dom tycker väl att om jag nu vill att Elises pappa ska vara delaktig i MITT barns liv (inte vårat enligt dom) så ska jag låta det ta sin tid om det så tar flera år, men hallåå?? Det är inte HAN det handlar om det är faktiskt ELISE det handlar om.. och ingen annan... Jaa känslorna är blandade och eftersom man vet att hans familj vetat om henne men ÄNDÅ inte bryr sig, vill man då verkligen ha dom i hennes liv?? Hmm...
Jaja, många tankar och jag behövde skriva av mig.!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar